Fråga
Psykologen

Jag har nästan inga vänner på skolan i min årskurs och de få vänner jag har hänger alltid med en tjej som är taskig mot mig. Hon lämnar mig ofta utanför och gör flera andra saker. Men när hon inte har någon annan att vara med så är jag plötsligt hennes ”bästis”. Jag vill inte umgås med henne så därför är jag själv nästan varenda rast. Det här har hållit på i flera år nu och det blir inte bättre. Jag mår bara sämre och sämre. Vad ska jag göra?

Hej och tack för att du skriver!

Det låter verkligen som en jobbig situation som dessutom har pågått länge, jag förstår att du mår dåligt. Ofrivillig ensamhet kan vara väldigt tungt och sätter sina spår. Samtidigt så låter det också viktigt för dig att inte låta dig bli illa behandlad, så jag förstår att du hellre väljer att vara ensam.

Du frågar vad du ska göra. Ofta kan vi känna oss ganska rådvilla när vi hamnar i sådana lägen att det känns som att båda alternativen (att vara ensam eller bli illa behandlad) leder till att vi mår dåligt. Jag skulle råda dig att till en början fundera på ett vägval; vill/orkar du försöka ändra på nuvarande situation eller vill du hellre lämna den och skapa ett nytt sammanhang?

Om du vill försöka ändra på situationen så kan det vara värt att fundera kring vilka olika alternativ som finns. Vill du försöka prata med tjejen i fråga? Eller med dina andra vänner? Skulle du kunna tänka dig att koppla in någon vuxen som kan hjälpa till, till exempel en förälder eller lärare eller skolkurator? Det är faktiskt skolans ansvar att se till att ingen elev blir illa behandlad och personalen har ofta mycket erfarenhet av att hantera liknande situationer.

Om det är så att du känner att du inte vill eller orkar försöka förändra den situation som är så är det så klart fullt förståeligt. Då kan det vara värt att i stället fundera på hur du kan få ett annat sammanhang än det du har nu. Skulle det kunna vara ett alternativ att byta skola? Eller byta klass?

Mitt råd skulle vara att försöka prata med någon vuxen som du har förtroende för kring vad för sådana alternativ som finns. När en mår dåligt kan det ofta vara svårt att tänka ut olika alternativ själv och det kan vara viktigt att få stöd i det. Antingen med hjälp av någon närstående eller någon personal på skolan. Min erfarenhet är också att det som för en själv som ungdom kan verka som en olöslig situation kan för en vuxen vara ett enkelt problem att lösa. Så när det gäller saker som exempelvis skolbyte så kan det vara hjälpsamt att inte tänka att en måste försöka lösa det själv, utan ta hjälp av någon vuxen.

Oavsett vilken väg du väljer så önskar jag dig varmt lycka till!

Hej! Jag heter Sanna och har en vän som gör saker som hen tycker är fel. Iallafall om andra skulle göra det. Hen anser att hen kan göra detta ”fel” eftersom hen inte menar något illa med det och därför skall det inte betraktas som fel just specifikt för hen. Hen har inga problem alls med att anklaga, eller se ner på andra som gör precis som hen. Hen kan till och med tycka att andra kan förtjäna att bestraffas om dem skulle göra precis samma som hen gör. Min fråga är om det finns något psykologiskt term eller diagnos som man kan förklara detta beteende med och kanske fördjupa sig på?

Hej Sanna och tack för din fråga!

Det låter på det du beskriver som att din vän beter sig på ett sätt som är svårt för dig att förstå. Jag kan förstå att det blir svårt att begripa hur någon kan tänka att samma beteende kan vara fel eller ej beroende på vem som utför det. Det gläder mig att du tar dig an situationen genom att försöka förstå din vän. Alltför ofta när vi har meningsskiljaktigheter med våra nära så hamnar vårt fokus på att betona varför den andra har fel och vi rätt, vilket ofta leder till att vi hamnar ännu längre ifrån varandra och spär på våra motsättningar. Om vi istället börjar med att försöka förstå varandras perspektiv så är det en mycket bättre grund för att därefter ha en dialog och möte kring hur vi ser på saker.

Utifrån det du beskriver så är det svårt att svara på om det finns någon psykologisk term/diagnos som förklarar beteendet. Det finns många saker som kan ligga bakom ett specifikt beteende och det är sällan en diagnos/fenomen i sig självt som förklarar det komplexa i mänskligt beteende.

Om du har ett intresse för olika psykologiska begrepp och hur mänskligt beteende kan förstås utifrån dessa så tänker jag att det eventuellt skulle kunna vara givande för dig att läsa vidare kring begreppet mentalisering. Mentalisering handlar kortfattat om vår förmåga att kunna förstå vårt eget och andras medvetande. Begränsad förmåga till mentalisering kan ibland vara en orsak till att personer beter sig på ett sätt som de själva uppfattar som helt rimligt, utan att riktigt kunna sätta sig in i hur det blir för den andra parten.

Avslutningsvis så skulle jag uppmuntra dig att fundera över syftet bakom din fråga. Varför vill du förstå/förklara din väns beteende? Handlar det till exempel om att du vill få din vän att förstå ditt perspektiv, eller att möjliggöra bättre samförstånd mellan er? Genom att fundera kring det bakomliggande syftet så kanske du även kan finna andra/fler vägar till att uppnå det.

Lycka till!