Anmälningsplikt, tystnadsplikt
& sekretess

Anmälningsplikt betyder att vissa vuxna måste kontakta socialtjänsten om de tror att ett barn eller en ung person under 18 år far illa. Det kan till exempel handla om våld, hot, övergrepp, missbruk hemma, stark oro för måendet eller att någon inte är trygg.

Vuxna som jobbar med barn och unga har ofta anmälningsplikt. Det gäller till exempel personal i skolan, vården, socialtjänsten och polisen.

Den vuxna behöver inte veta säkert att något har hänt. Det räcker att personen är orolig. Det är sedan socialtjänstens uppgift att ta reda på vilket stöd som behövs.

En orosanmälan betyder inte att du har gjort fel. Den handlar om att vuxna ska reagera när ett barn eller en ung person kan behöva hjälp.

Tystnadsplikt och sekretess betyder att vissa vuxna inte får berätta saker om dig för andra hur som helst. Det kan till exempel gälla personal inom vården, socialtjänsten, skolan eller elevhälsan.

Det betyder att de ska vara försiktiga med information om dig och bara dela den när det finns stöd för det. Men sekretess betyder inte alltid att allt kan stanna mellan er.

Om en vuxen med anmälningsplikt tror att du far illa kan personen behöva bryta tystnadsplikten och kontakta socialtjänsten. Det kan kännas skrämmande, men syftet är att du ska få hjälp och skydd.

Du har rätt att fråga:

“Har du tystnadsplikt?”

“Finns det något du måste berätta vidare?”

“Kommer mina föräldrar få veta?”

Om du är under 18 år har dina vårdnadshavare ofta rätt att få information om saker som rör dig. Men det betyder inte att de alltid måste få veta allt.

Vad vuxna får eller måste berätta kan bero på hur gammal du är, vad det handlar om, hur mogen du är och om det kan bli farligt för dig om informationen berättas vidare.

Om du är rädd att dina föräldrar eller vårdnadshavare ska bli arga, hota dig, straffa dig eller göra dig illa är det viktigt att säga det. Då ska vuxna tänka på din trygghet innan de berättar något vidare.

Du kan säga:

“Jag är rädd för vad som händer om mina föräldrar får veta.”

“Kan du berätta vad du måste säga vidare innan jag berättar mer?”

“Jag behöver hjälp, men jag är rädd att det ska bli farligt hemma.”

Hos Maana kan du vara anonym. Det betyder att du inte behöver säga vad du heter, var du bor eller vem du är om du inte vill.

Maanas volontärer och anställda har tystnadslöfte. Det betyder att det du berättar för oss stannar hos oss. Vi sparar inte chatten, och du bestämmer själv vad du vill berätta.

Det kan finnas undantag om det är fara för ditt liv eller din hälsa. För att kunna kontakta någon annan behöver vi veta vem du är och var du befinner dig. Om du är anonym och inte berättar det kan vi inte kontakta socialtjänst, polis eller vård åt dig.

Du får alltid fråga oss hur det fungerar.

Det är vanligt att vara rädd för att berätta. Du kanske är rädd att någon ska kontakta socialtjänsten, att vuxna ska bli arga eller att du ska förlora kontrollen över vad som händer.

Du behöver inte berätta allt på en gång. Du kan börja med att fråga vad som gäller:

“Jag vill berätta något, men jag är rädd att det ska föras vidare.”

Du kan också säga:

“Jag behöver hjälp men vill veta vad som händer först.”

Eller:

“Jag är under 18 och är orolig för vad mina föräldrar får veta.”

Det är okej att börja försiktigt. Det viktiga är att du inte behöver bära allt själv.

Om du är i fara just nu, om någon hotar dig eller om någon skadar dig ska du ringa 112.

Om du är orolig för hur du har det hemma kan du kontakta socialtjänsten i din kommun. På kvällar och helger finns ofta socialjour.

Om du är osäker på vad som gäller kan du prata med Maana. Vi kan hjälpa dig att sortera vad du vill säga, vem du kan kontakta och vad som kan hända efteråt.

Du har rätt att få hjälp på ett sätt som känns så tryggt som möjligt.